VÅRENS BETEN

Det blev en tidig vår med lång period med förleksfiske, jag kunde åtminstonde fiska i fem veckor på öppet vatten innan honorna började släppa på rommen. Skillnaden mot våren 2011 var slående när var leken över på några dagar, då värmen exploderade efter islossningen. Våren 2011 hann man helt enkelt inte med.


Isfritt redan i slutet av mars, mumma för en gäddjägare på våra breddgrader!

OPTIMALA FÖRUTSÄTTNINGAR
Våren 2012 blev efter islossningen kall, våt och utdragen. Gäddorna hade bara mat i tankarna långt in i april och med mina beten kunde jag ha ett bra fiske i princip varje pass jag var ute.
Antalsmässigt så togs det över 120 gäddor under fyra magiska pass under mars-april.
De där riktigt tunga madamerna höll sig undan, men många fina gäddor mellan 4-6 kilo fick i alla fall upp pulsen någorlunda på mig.

SPINNFLUGORNA FICK GE VIKA!
Jag har ju höjt spinnflugorna till skyarna här på bloggen och det är fortfarande ett superbete för vårgädda. Men denna vår så lockade de inte som tidigare och jag gick allt mer över till hybridbeten.
Det kan vara så att på de platser jag nöter på, så har gäddorna under de fyra år jag använt spinnflugorna nu börjat syna igenom dessa?

Många spekulerar i om inte gäddorna tröttnar på vissa beten om de exponeras för dessa flera gånger. Det blir också svårare med återfångst av gäddor på samma beten. Om det är så eller om det är tillfälligheter får jag väl svar på till våren som kommer.

Själv köper jag det när det gäller konstbeten på begränsade ytor, tex en lekvik med samma gäddor som återkommer till barnkammaren. Ute på öppet vatten med betesexponering under trolling och annat så är jag tveksam. Westins Jätten fångar gäddor lika bra idag som i början av 80-talet.
Levande beten fångar alltid, där styrs huggfrekvensen av ätperioder.

HYBRIDBETEN
Främsta hybridbetet för dagen kanske är Svartzonkers McTail som kan fiskas med både svans och med shadstjärt.
Denna vår så hade en custommålad variant med svans riktigt kul i det kalla vattnet. Jag jobbade med små rörelser och en monoton inspinning med spinnstopp gjorde jobbet många dagar. Genom att ha svansen i oika positioner kunde jag antingen få den att tippa uppåt eller dippa med huvudet nedåt. På riktigt grunt vatten kunde man se varje gång den gled uppåt och visade nosen, då körde man ett spinnstopp och Mctailen sjönk sakta nedåt innan man vevade igen.
På det sättet kunde jag plocka gäddor på tre decimeters vattendjup utan problem.
Så fort vattnet var lite djupare vred jag svansen och den fick då effekten av att dyka nedåt istället.

Jag tror inte jag gjorde några jerkryck överhuvudtaget med denna wobbler.

Sedan kom ABU ut med en liten variant av Mctailen, kallad McMy. En favvis direkt då den gick att fiska med haspelspö och lite lättare utrustning än den större Mctailen.
Den far fram lite som den vill i vattnet och det finns obegränsat med möjligheter med denna wobbler.

Det tredje betet som fick förtroendet var Salmo Slidern, som kanske är det enklaste betet som du kan fiska med, det går inte att ta in den fel.
Långsamt, snabbt, långa spinnstopp, korta spinnstopp, hårda dragningar, små korta dragningar, tokveva in den, smådutta, gör vad du vill! Den fångar fisk.

Salmon är bra också i slutet av dagarna när koncentrationen gått ned lite och du fiskar kanske mer monotont och utan tanke. Ibland suger dagarna musten ur en och ett lättfiskat bete som gör det mesta själv är då att föredra.

Våren 2012 var antalsmässigt den bästa nånsin för mig men de riktiga grisarna förblev kvar i vattnet.

Vårens tre bästa beten, överst en custommålad Mctail med svans, i mitten en McMy i färgen FT och underst en flytande Slamo Slider i färgen RR