Summa sidvisningar

söndag 29 januari 2012

Ett hugg och det räckte!

Hade egentligen inte tänkt mig något fiske då helgen då schemat var fullbokat. Men men tidigt på lördagsmorgonen vaknade man och låg och snurrade i sängen som en torktumlare. Ähh jag klev upp och snabbpackade lite grejor, jag kunde faktiskt fiska fram till elvatiden, det får räcka tänkte jag.
Is och riggat spö, underbart!
När jag väl var på plats flöt allt på och grejorna blev klara snabbt.
Nu var det bara att vänta in ljuset och under tiden smakade morgonkaffet ljuvligt.
Tankarna for i skallen, skulle tre timmars fiske ge någon utdelning? Platsen var väl vald och jag hade en del förhoppningar, Google Earth är verkligen ett bra hjälpmedel i jakten på platsen som skall leverera storgädda! Mer om det en annan gång.

Strax efter nio händer det, ett bastant klirr och vippan studsar fram och tillbaka. men du det är fäll på "The magic stick" såg jag när jag kom fram.

På det spöt sitter min gamla trotjänare, en Ambassadeur 5000c från tidigt 90-tal. Min allra första multirulle. För ett par år sedan skulle jag fixa bromsskivorna i rullen efter en artikel i en fisketidning. Men när jag öppnade rullen och kom fram till bromsskivorna var de fullständigt pulveriserade, det var bara att sopa ihop smulorna och skruva tillbaks allting. Det fantastiska med rullen är att bromsen fortfarande är klockren och mjuk. Den har för länge sedan fått stå tillbaka för nyare modeller under spinn och trollingfiske men som ismeterulle är den fortfarande klockren.
Och allt för ofta för att det skall vara slumpen får den drilla de största isgäddorna jag fångar.
Min första multirulle en Amb 5000c från tidigt 90-tal, den får drilla många stora isgäddor. Rullen är egentligen helt slut men funkar ändå.
Så också igår!
Linan sprutar ur från rullen när jag kommer fram och jag slår bara till veven, gäddan simmar ju fast sig själv i sådana lägen.
Sköna tunggung fortplantar sig i klingan. Fortfarande tänkte jag att den inte är allttför stor.
När den visade sig vid hålet första gången i det mörka skogsvattnet hann jag inte se hur stor.
Det blev några rusningar till innan jag fick upp henne på isen. Det var inte den största gäddan men hon var rejält fet runt magen och fantastiskt fin. 101 cm och strax över sju kilo.
När man testar lite nytt och tar en skaplig gädda direkt är det extra roligt och jag satt med ett brett flin vid nästa kaffepaus.
Välgödd, en fin vintergädda!
Klockan gick snabbt och det blev inga fler hugg denna märkliga morgon, men det gjorde inget jag var nöjd, riktigt nöjd.

söndag 15 januari 2012

Över skamgränsen direkt!

SKAMGRÄNSEN NÅDD REDAN PÅ FÖRSTA ISMETET
Igår blev det äntligen en lucka i kalendern så jag tog chansen direkt, ismete efter vintergäddan lockade så klart.
SMHI gjorde sitt för att ödelägga flera tänkta hotspots, de nordvindar som skulle svepa ned över landet är inget man vill ha i nyllet ute på en öppen fjärd. Jag kollade igenom min pärm med xxxx antal gäddor bokförda och där hade vi naturligtvis svaret. Det fick bli fiske i en grund vindskyddad vik, där jag vet att gäddorna huserar i början på vintern innan de drar ut mot djupare vatten igen.
Här gäller det också att vara på plats i tid och att vara i tid betyder riggat och klart i mörkret!
Januarisolen på väg upp och gäddorna är hungriga
GRYNINGEN KOM SNABBT
Gryningen kom snabbare än jag tänkt mig och vid 08,10 var allt färdigt men det var nu ganska ljust. Som på en given signal kommer första fället vid 08,20 när man satt med första koppen kaffe i näven. Det var bara att släppa javat och bege sig till spöt.

Det var grundfiske i lä som gällde
Normalt är det ca 8 dm djupt i denna vik, men lite högvatten gjorde att djupet nu var 1,1 meter. Första fället blev en grov miss från mig, lite premiärnerver kanske? Men jag behövde inte gräma mig länge utan nästa fäll kom några minuter senare.


Kanonis på ca 20 cm

Men du, den här känns bra, riktigt bra, hann jag tänka när jag kände tyngden vid mothugget. Längre hann jag inte tänka innan den släppte, men va fan är det som händer? Nu luktade det fiasko lång väg! Man brukar snacka räddningsprocent för målvakter i hockey och där skall man ligga på över 90% för att vara godkänd. Nu hade man 0% i mothuggsligan!
Men i den här Dragsterviken hinner krutröken inte lägga sig innan nästa fäll kommer och nu satt äntligen mothugget.
Premiärgäddan visade sig vara en bit över 4 kilo, alltid något och nu var man uppe i 33% i alla fall.



HUGGPERIODEN STARTADE DIREKT
08.20 - 08.30 - 08.35 - 08.50 - 09.10 - 09.20 - 09.50 - 09.55 - 10.10 var starttiderna i detta morgonrace, det är så häftigt när gäddorna är som galna under isen. Med 6 spön så blir det svettigt.
Alla gäddor var runt fyra kilo och över det så vi snackar inget sniprally här inte.

108cm jaktmaskin
Mörtstugan hade fiskat bra och jag hade feta stora mörtar, förutom en liten 8cm mört. Den fick sitta på spöet närmast vassen. 10.10 studsar vippan till och linan löper ut relativt segt. Vi mothugget tar det tvärstopp, nu gäller det. Efter en drillning i landslagsklass så låg hon på isen, 108 centimeter ätmaskin. Figuren hade gärna fått vara lite trindare, men vikten på 8160 gram gjorde att man kommit över skamgränsen i år, direkt vid årets första pass.

Efter det så blev det tre fällningar till fram till 11.30,sen var det färdig ätet. Jag satt kvar till halvtre men inget hände under den tiden förutom att en rådjursbock kom springandes över isen.

Resultatet blev 12 fällningar och nio gäddor på rätt sida isen, där sex av dessa vägde över 4kg.








(Skamgränsen är den vikt jag minst vill nå varje år, dvs 8 kg)

fredag 13 januari 2012

Bygg egna "Ghostparavaner"

Bygga egna paravaner

Finns det någon fiskepryl som man kan ta ut ett sånt makalöst överpris på, som våra kära paravaner?
Att ta uppemot 500:- för enda paravan är hutlöst, fullständigt hutlöst!

Det är ett viktigt redskap, för att sprida wobblers i sidled och till våra betesfiskar.

På senare år så har fiskare runt om i landet känt att många paravaner är relativt tunga och förtar en del av drillningen. En av de bästa paravanerna från början var ju den numera klassiska Great White. Den var och är känslig i arbetet, minsta nafs på betet fortplantar sig till spöet och det går helt ok att drilla fisk på den också. Men vikten ligger på drygt 200 gram så den väger en del.

För något år sedan så kom en ny väldigt lätt paravan ut på marknaden nämligen Ghost, en som alla andra paravaner svindyr men byggd i macrolon som är en sorts plexiglas. På så sätt har vikten mer än halverats.
Den minsta Ghost paravanen väger ca 40 gram!

Under flera år har många plagierat Great Whiten, men jag har sneglat på den lättare varianten. Till trolling med betesfisk så går det att kapa mycket vikt men ändå få en paravan att dra riktigt bra. Den skall vara anpassad till låga farter, ofta under en knop. Det är Ghosten.
Grunden till paravanerna
Materialkostnaden för varje paravan som jag gjort hamnar på ca 25:- exklusive utlösare, ja du läste rätt!
Jag har inte ens ett skruvstäd hemma, utan det är mer åt kniv och gaffel utrustning än ett välfyllt hemmagarage.

Inköp:
Plexiglas på 30x30 cm, som ger 6 delar, 29:-
Rörisolering på ca 2 meter som räcker till ca 8 paravaner, 26:-
Dessa köper du på Biltema.

Skruvöglor , m 4, 5-pack, 26:-
Snabblim, 25:-
Fjäderringar, 30:-
Beteshakar, 30:-

Hur:
Måtten på själva plexiskivan skall vara 15x10cm, alltså får du ut sex stycken bitar på en enda skiva. Dessa bitar sågar du ut med en vanlig träsåg med lite finare tänder. Kanterna runt om filar du med en fil eller med sandpapper. Viktigt att det är runda fina kanter.

2 cm upp på nedre kanten märker du ut en linje där vinkeln på paravanen skall vara.
2 cm bred är den nedre kanten, bocka ca 35 grader. Men här finns utrymme för egna vinklar t ex 90 grader.
Du värmer upp den delen med en varmluftspistol och när du känner att plexiglaset börjar mjukna böjer du biten till ca 35 grader. Skruvstäd är ju bäst att sätta biten i, jag böjde den mot vår diskbänk i sten. Ha en träbit som kloss att hålla emot och böj till rätt vinkel och håll där tills plexit stelnat.

Rörisoleringen skär du ut bitar på ca 20-22 cm med en vass kniv. Framändan vinklar du så du får en liten spets längst fram. Den limmar du fast med snabblim.

Sedan borras hål för beteshaken och ett hål för själva skruvöglan där beteshållaren skall placeras.
Färdig paravan!
Fördelarna med en mindre paravan är uppenbara, mindre vikt mina hemgjorda paravaner hamnar på ca 70 gram vilket är utmärkt. Med en betesfisk efter dessa paravaner blir motståndet inte lika hårt som en större wobbler.
Största kostnaden hamnar på linutlösaren, jag använder beprövade Scotty.

Jag håller på med flera varianter och det kan bli en annan lösning på flytmaterialet, större fjäderring till utlösaren istället för den stora som sitter på denna modell mm.

Lycka till med bygget!

onsdag 4 januari 2012

JANUARI

Den första riktiga vintermånaden är här. I år har det varma höstvädret och decembervädret gjort att isarna inte är att leka med. På många håll är de knappt så de bär en vuxen person medans mindre tjärnar och vikar har bra och stabila isar, dock så är en varning på plats.

Annars är i alla fall första halvan av januari en bra ismeteperiod, isarna har inte blivit allt för tjocka och det är ofta lättborrat.

Jag håller mig ännu med en vanlig isborr a la Mora Laser på 200 mm. Någon motion för armarna vill man ju få. En motordriven borr kanske blir aktuellt när jag närmar mig 70 och man inte orkar dra runt borren själv…
Solen bryter igenom ett annars igenmulet landskap
FÅ PASS – GROVA GÄDDOR
Jag fiskar inte allt för hårt på vintern utan det blir max ett par pass i månaden, men ser man till statistiken över grova gäddor så skulle man göra tvärtom. Fiska mer på vintern och vila under från fiske under juli - augusti och in i halva september. Antalet större gäddor som får syna ovanjord är klart överepresentaterat vid isfiske.

Hur kan det komma sig?

1. För det första så presenterar man betet under en ovanligt lång tid, gäddan får gott om tid att lokalisera våra beten.

2. Vi kan invänta huggperioder på ett helt annat sätt än vid öppet vatten, då vi kanske flyttar oss efter visst antal kast. Ingen hamrar samma grynna under fem timmar med en wobbler, eller?

3. Gäddorna äter betydligt mer under vintern än sommaren! Tvärtemot vad många anser så blir man överbevisad vinter efter vinter. Gäddan äter ofta och mycket annars skulle vi inte få så många hugg under isfisket. I många av mina vatten som är grumliga, näringsrika och relativt grunda blir vattnet för varmt under högsommar och inledningen på hösten. Gäddan äter inte ett skit och den intar ett koma liknande beteende, slapp och likgiltig.

4. Betesfisken är samlad på begränsade områden och hittar man dessa så är du på rätt spår. Generellt så har du två utgångspunkter, antingen är det grunt fiske som gäller eller vattnets djupaste delar. Gäddan finns då antingen på de grundaste eller på de djupaste områdena, enkelt.
Premiärgädda ifrån januari 2009
DJUPT ELLER RIKTIGT GRUNT
Jag angriper ett vatten på två olika sätt. Antingen är det riktigt grunt fiske eller ute på de öppna fjärdarna som gäller.
Vid grundfiske pratar vi max 1,5 meters fiskedjup. Det kan vara grunda vassvikar, utanför vassbälten eller på riktigt grunda insjöar.

Det kan vara så lite som tre decimeter vatten mellan understa iskanten och bottnen. Jag vet att det känns knepigt att doppa mörten och ha halva tafsen ovan isen men för att exponera mörten så måste den hänga precis under iskanten. Det är vikigt att kolla riggningen så mörten inte simmar in i sjögräs eller annan gammal växtlighet som finns kvar på dessa ställen. Sedan gäller det att låta hålen vara orörda, gäddan blir lätt störd på så grunt vatten.
Vi sådana domäner har jag ofta riktigt bra fiske innan solen ens kommit upp ovanför trädtopparna så det gäller att vara på plats i tid. Allt skall vara klart innan det ljusnar annars riskerar du att missa den hetaste perioden.
Fiske på riktigt grunda lokaler är superhett vintern igenom
Som alltid vid isfiske så sätter jag upp spöna på behörigt avstånd ifrån baslägret, jag vill inte gärna sitta nära något spö, allt för att inte störa matlusten. Minst 30 meter ifrån närmaste spö är lämpligt, men du måste kunna se alla spön för att inte missa något.

Vid hugg så tar du det lugnt när du närmar dig hålet, gå sista biten och försök se hur linan löper ut från rullen. Skenar den iväg så är det bara att slå till veven och göra ett mjukare mothugg. Ligger linan däremot slapp så får du gå på känslan, skall du vänta eller våga dra till ordentligt direkt. Vissa dagar funkar allt och ingen gädda missas men vissa dagar kan det vara hopplöst. Hur man än gör så känner man bara ryck så är både mört och gädda borta.
Jag har de två senaste vintrarna tvingats till fiske nära land pga snödjup och stöpis och grundfisket kan vara lika bra som på de öppna fjärdarna, att drilla en åttakilos på tre decimeter djupt vatten är häftigt.

Ett sista tips till grundfisket, har du fått en gädda i ett hål och vattnet rörts om ordentligt så borrar jag ett nytt hål några meter därifrån, annars försvinner mörten i det lerfärgade vattnet.


DJUPFISKE
Annars är det enligt mig den säkraste platsen för grov gädda att fiska på större djupområden. Betesfisken trycker ofta ihop sig på dessa platser och du kan välja att fiska pelagiskt eller bottenbundet.
Att hänga en mört två meter under iskanten på 12 meters djup är numera en standardtaktik.

Baslägret
 Om grundfisket handlar om huggruscher i gryningen så gäller det att ha is i magen vid det pelagiska fisket. Det händer att det inte händer något innan kl 10 på förmiddagen och är man för het så börjar man flytta spöna. Det är idiotiskt!
Första januarifisket i fjol var jag på plats vid ett större djupområde och det var färdigriggat vid 07.30. Ljuset skulle inte komma förrän halvniotiden så jag hade gott om tid. När klockan passerat tio hade jag inte haft en enda fällning, men sen tog det fart. Det blev 16 fällningar mellan 10.20 – 15.00, största gäddan var en bit över 7 kilo.

Har man spön som sitter från grunt till djupt vatten så är det mer regel än undantag att de första huggen kommer på de spön som sitter grundast.


MAX SEX SPÖN

Jag kör oftast med 4-6 spön, det här är en fråga för många fiskevårdsområden idag, vad är egentligen lämpligt? Jag tycker maxgränsen går vid 4-6 spön, fler är svåra att hinna med och skall vi sportfiskare bli trovärdiga gentemot fiskevårdområdena så får även vi begränsa oss. Även om det på fiskekortet står att 15 angeldon är lovligt betyder inte det att vi kan sätta ut 15 ismeten!
Ifjol när jag besökte en populär sjö satt det ett grabbgäng på fem sex personer och man hade minst 10 spön var ute, så det handlade om ett 50-tal ismeten på en begränsad yta och det, det är inte sportfiske!

Förhoppningsvis kommer fiskevårdsområdena att begränsa antalet spön under vinterfisket och det är bara att acceptera.