Summa sidvisningar

onsdag 28 mars 2012

GÄDDSPINNFLUGOR VÅRENS VÄRSTING!

Nu är det fjärde våren som jag fiskar med dessa beten. Många ser betet och metoden som ganska tråkig, man kastar ut och vevar in. Ja visst kan det tyckas vara så enkelt men det finns variationer och knep att ta till i detta också.

Det största felet många gör är att man inte låter flugan bli tillräckligt genomblöt innan fisket, allt hår skall vara genomsurt av vatten för att den skall sjunka. Speciellt ABUs spinnflugor har en tendens att hänga kvar i ytvattnet annars.
Men ge det lite tid de första kasten så kommer även dessa att falla genom vattenlagren.

UTRUSTNING
Detta är ett fiske med haspelspö, haspelrulle och tunn flätlina. För att få tillräckliga kastlängder är det optimalt med denna grundutrustning.
Haspelspö skall vara runt 8-9 fot med kastvikter på mellan 20-60 gram. Det får gärna ha en toppig aktion men med bra ryggrad i övrigt. Toppigheten för att kunna piska iväg flugan genom vinden och ryggrad för att kunna lyfta storgäddorna ifrån växtligheten. Ett allt för mjukt spö kan varken registrera huggen eller stå emot trycket ifrån en stor vårmadam.

Håll spöt rakt mot flugan och var koncentrerad under hela inspinningen

Det finns några bra alternativ på marknaden.

Berkley Signa Pike 8,6 fot, 20 - 60 gram som jag själv använder är ett otroligt skönt och bra spö för detta fiske. Tyvärr tillverkas de inte längre.

Andra bra alternativ är:
Savagear Bushwacker XLNT 8,6 fot, 20 – 60 gram
Berkley Skeletor Pro spinning 9 fot, 25 - 70 gram.
BFT Bandit spinning 8 eller 9 fot, 15 – 50 gram.
Dam Calyber spin medium-heavy 8 fot, 28 – 56 gram

Sen finns det ännu flera alternativ och det handlar egentligen bara om tycke och smak.

Haspelrullarna genomgår för närvarande en revolution med nya innovationer och material. De bak bromsade rullarna verkar vara ett minne blott på marknaden och min Okuma Epix Pro från 08 har lite Hedenhös över sig!
Den har bromshjulet bak, som jag tycker är överlägset rent fiskemässigt. Jag har bromsen i botten vid spinnfisket och efter jag dammat i mothugget lättar jag på bromsverkan under drillningen. Att kladda med händerna framför rullen är inte optimalt tycker jag.

Sen hatar jag när rullen ger ifrån sig lina vid mothugget, då skall det vara tokstopp!!!
Man hinner justera bromsen efter mothugget för gäddan drar iväg i sidled eller emot dig, gäddan tvärvänder aldrig efter mothugget och simmar i motsatt riktning, eller hur?

LINA
Det finns bara ett alternativ och det är en flätlina, ingen nylonlina i världen kan matcha flätlinans egenskaper. De få nackdelar som finns är inga nackdelar om du frågar mig. Att den mer eller mindre är helt stum och att linans diameter kan minskas men med bibehållen styrka är den främsta fördelen. Nackdelarna som en del pratar om är att den inte tål nötning så bra, visst kommer den mot sten eller annat vasst ryker den, men vilken nylonlina fixar det?
En gulbrun spinnfluga bryter ytvattnet
Om man tar fisken för hårt är det lätt att dra ur kroken ur mun är nonsens, fäst en våg längst ut på linan, dra ut 20 meter lina och låt din kompis sedan dra så mycket han orkar med spöt.
Den press i kilo som blir längst fram drar definitivt inte ur några krokar ur munnen.
Man blir förvånad över hur pass lite tryck man kan sätta på linänden.

Använd diameter runt 0,15 – 0,17 så får du bra kastlängder och har en god marginal i brottstyrka.
Tänk på att många flätlinor är grövre än vad som anges, det kollar du upp i butiken när du skall spola på ny lina.

TAFS
Jag kör sedan ett par år med titaniumtafs till i princip allt gäddfiske med konstgjorda beten oavsett om det gäller trolling, spinn eller jerk.
Den enda metod jag går över till annan tafs är vid spinnfiske med jiggar då har jag samma material som till gäddmetena, det är en ren kostnadsfråga då man sätter en del beten i bottnen.
Titaniumtafsen väger relativt lite och påverkar inte gången på spinnflugan.
Flourcarbon är inget för mig, de flesta av mina vatten är grumliga och gäddan fattar inte vad som är framför betet.


PLATSER
Först och främst så behöver vi ta reda på vart gäddan finns innan, under och efter leken om du skall nå bra resultat.
Alla pratar sydvända vikar, branter strax utanför lekområdena osv.
Visst är det en bra generell beskrivning.

Men hur många har ett hemmavatten med en vik som är sydvänd, 400 meter lång och 200 meter bred, med vass efter kanten. Inne i viken är det från 3 dm till ca 2 meter djupt vatten, där branten börjar sluttar det ned mot 6 meter…

Ibland ser dom ut så här, här snackar vi skalle!
Nä precis, det vimlar inte av dessa! Alltså måste du applicera förhållandena till ditt vatten. Jag har flera lekvikar som har öppningen mot norr, i åarna räcker det med en inbuktning i en annars rak åsträcka för att gäddan går in och leker.
Det finns leklokaler som kanske bara har ett par honor och ett tiotal hanar i närområdet.
Det kan vara mitt på ett område utan någon struktur ovan vattnet men som har en struktur under som gör att gäddan leker där. I en sjö jag fiskar i finns ett grundområde en bit ut i vattnet, på sommaren växer det massor av gräs som nästan når upp till ytan. I detta fjolårsgräs trivs gäddorna och de leker gärna där.

Att fiska med spinnfluga innebär att jag fiskar på max tre meters djup. För lekbranterna utanför finns det bättre drag.


TAKTIK
Jag ankrar alltid under förleksfisket, de dagar du har en drift som är anpassad efter den låga fart du behöver spinna in är lätträknade. Med ankrad båt får du större precision i kasten, du kan gå ned i tempo och ändå ha bra kontroll. Hittar du gäddan finns det fler i omedelbar närhet, gäddan går gärna tillsammans under våren.

En grövre gädda har simmat in i fjolårsgräset...
I helgen som gick så fiskade Göran och jag under fyra timmar i en mindre lekvik. Resultatet blev 48 gäddor och ett tjugotal tappade. Vi flyttade oss en kastlängd och ankrade om kanske 7-8 gånger under dessa timmar. Nu hade lite tur att vi fick fisk redan på första ankringen, många gånger behöver man leta efter gäddan.
Utgångspunkten är att ankra ca 40 meter utanför närmsta vass, jag kastar både in mot denna och ut mot mitten av viken.





I början så här efter islossning går gäddan överallt för att vid varmare vatten söka sig allt närmare och in i vassen. Så länge temperaturen i vattnet är under 7 grader är det lugnt. Blir det varmare börjar många gäddor att leka, inte alla för ofta dröjer de största kvar och inväntar ännu stabilare temperaturer.

TRE MODELLER
Det finns idag tre modeller av spinnflugan i sportfiskebutikerna som jag använder. Alla med sina fördelar och nackdelar.

I-Fish spinnfluga
Min personliga favorit som finns i flera färgvarianter och med sina 25cm är en riktig godbit.
Jag kastar den uppemot 40 meter i medvind, ca 25 m normalt och den har en fin pulsering i vattnet. Den fiskar effektivast från ca 0.6 – 2.5 meters djup.
Den har ett häng som gör att på över två meters djup så kan du meta in den, spinnstopp på 15 sekunder är inga problem. I grundare vatten får du ha lite kortare spinnstopp.
Motvindskast är ingen het grej för I-Fishen den tar mycket luft och det blir korta kast.

Personbästat på spinnfluga 9,34 kg, tog på en papegojfärgad I-Fish den 24 april 2010.
I-Fishen är min personliga favorit, mycket hår och rörelse som få gäddor kan motstå
ABU spinnfluga
Den är den minsta flugan i gänget, ca 20 cm lång och den når ca 20 gram i vått tillstånd. Den är mycket lättkastad, om du snärtar iväg den kan du nå upp till 50 meter i medvind. Den är också enklare att få fram i motvind.

Många ger lätt upp med ABU;s fluga, den sjunker otroligt långsamt och ligger högre i vattnet. När jag har djup på under 1,5 meter är den svårslagen då den kan hänga i vattnet otroligt länge innan den når bottnen. Jag fiskar med ABU;s fluga från ca 0,2 – 1,5 meters djup.
Sedan är den mindre storleken till sin fördel ju närmare lek vi kommer. Då kan de andra flugorna vara lite för stora. Flugan är bunden utan krusiduller med en eller två färgkombinationer, jag trivs bäst med den gulsvarta och orangea.
ABU spinnflugor är lite mindre och är ruggigt effektiva på riktigt grunt vatten
Westin Monsterfly
Ser lite mysko ut i första anblicken men sitt groteskt stora epoxyhuvud. Den här flugan är den klart tyngsta i sammanhanget ca 50 gram blöt och jobbar man mycket med denna fluga krävs det ett styvare spö.

Westins Monsterfly fiskar jag på djupare vatten mellan 1 – 3 meter och gärna lite senare på våren. Huvudets tyngd gör att den doppar huvudet vid spinnstopp och sjunker snabbare än övriga flugor. Man jiggar fram den i vattnet så den tar sig fram upp och ned.
Den har tjock kropp bakom huvudet medans svansarna är tunnare och rör sig mindre än de andra flugornas.
Blå eller papegojfärgade har fiskat bra för mig.
Westin Monsterfly med sin stora skalle som gör att de sjunker snabbare och kan fiskas på djupare vatten
Nackdelar
Det är en tuff miljö som flugan skall vistas i, kallt vatten gäddmunnar fulla med vassa tänder. Flugorna slits ut och efter ca 40 gäddor så är mycket av håret borta. Efter varje tur så hänger jag upp flugorna på tork. Sedan kontrollerar jag dessa om limningen släppt någonstans för det gör det efter ett tag. Då limmar jag med snabblim.
Kast i motvind är ingen hit, flugan tar vind och det blir korta kast. För att kompensera det så ankrar du upp så du har vinden med dig, men det kan bli på bekostnad av att din placering inte blir optimal.
Huvudet på en Westin Monsterfly
Jämfört med huvudet på en I-Fish

Jag skulle inte vilja vara utan dessa beten och de har gett och kommer att ge mig högtidsstunder i båten.
Kör hårt så in i ”vassen!!!

onsdag 21 mars 2012

Lite blandat!

Våren är här och tiden bara rinner iväg, trots att det nästan är rekordtidigt hos oss så känner man en viss stress att hinna med. Men vi har många fina dagar framför oss. Jag har under de två och ett halvt åren som jag skrivit bloggen gett en hel del tips och tankar på hur jag fiskar vårgäddan. Nu är ju det inte "The hole truth, and nothing but the truth!" men det kanske kan hjälpa en del gäddjägare i startgroparna att komma lite närmare drömfisken lite fortare.
Jag har samlat ihop några artiklar som ni kan länka er in på direkt ifrån detta inlägg!


Gäddmete, en av vårens höjdpunkter!

http://esoxhunting.blogspot.se/2010/03/trollingfiske-i-aar.html

http://esoxhunting.blogspot.se/2011/03/var-mars-april-maj-ingenting-gar-upp.html

http://esoxhunting.blogspot.se/2010/03/spinnfiske-i-sma-aar.html

http://esoxhunting.blogspot.se/2010/04/vargaddan-alskar-spinnflugan.html

måndag 19 mars 2012

Isfisket över för denna gång!

Äntligen får man väl ändå säga, då fiske i öppet vatten är att föredra. Men isfisket gör att man orkar stå ut med vintern. Något som jag personligen får svårare och svårare med för varje år som går.

Isarna la sig sent i december och det var väl först efter nyår som de kändes säkra att vistas ensam på.
Årets vinter blir svårslagen vad det gäller fina isar, lite snö och behagliga temperaturer.

Jag har betydligt mindre tid att fiska i år och tanken var att det skulle bli få ispass och spara på både tillfällen och krut till vårfisket, dvs den tid som väntar oss nu.
Februarimorgon 2012

SJU ISPASS
Första passet blankade jag men den platsen är svårfiskad även i öppet vatten. Men det går grov fisk där så taktiskt var det rätt plats. Vi får bomba den några gånger nu istället, för där luktar det flottgädda!

Nästa pass lades på ett favvisvatten som gett mig många fina gäddor de senaste åren så även denna gång. En magisk dag med nio gäddor, varav sex stycken var över 4 kilo. Jag toppade dagen med en fin madam på 108 cm och 8,16 kg.
Största ismetegäddan denna säsong
 Sedan blev det tre pass i rad på nya vatten, att reka och utröna om det finns potential är en del av att bli en framgångsrik gäddfiskare. Första platsen gav ett enda hugg men den gäddan skvallrade om bättre tider, då den var på över sju kilo fördelat på en extremt kort kropp. Dit återvänder vi senare i vår!

De två övriga passen gav mig lite huvudbry, det blev fisk men ingen större, det var sega dagar men vi får definitivt inte döma ut detta vatten, utan vi återkommer.
Sista ispasset lades i ”Den stora sjön” som levererade i vanlig ordning, många gäddor och bra fiske överlag. Inga nyheter därifrån.


STANNAT AV
Känslan efter årets vintersäsong är att i materialväg så kommer man inte så mycket längre. Annars har man för varje år hittat nya vinklar på både utrustning och fisket.
Nu har jag isfiskat med spön sedan slutet av 90-talet. Hela processen med hur spöna skulle se ut från början då man fick modda dessa själva, till hur man monterar ut spöna idag för bästa synlighet och funktion. Det har jag tagit mig igenom och känner mig klar på den fronten.
Vippor, bjällror, tingeltangel på tafsarna, krokstorlek, tafsmaterial, beten i alla dess former.
Fiskedjup, pelagiskt fiske, grundfiske osv.
Där är jag nöjd för det viktigaste vid isfisket är dess enkelhet.

Första vintrarna bar man allting och det blev en fysisk utmaning med fisket. Sedan byggde jag en egen ismetepulka 2003 som öppnade upp möjligheten att nå platser på öppna fjärdarna betydligt enklare. Alltså flyttades fisket ut på djupet och man lämnade vikar och vassar. Det var längre ingen match att promenera två kilometer ut på isen.
Oborrat och ensam är det som gäller
Under flera år satt man ensam ute på dessa platser, men de tre - fyra senaste åren har jag fått sällskap. Flera har upptäckt att fisket är riktigt bra på dessa platser. Som svar på detta så har jag återvänt till vikarna och grundvattensfiske igen. Nu sitter jag själv igen inne i dessa vassar och vikar. Fisket är lika bra där som på 90-talet.

Jag vill fiska där det är oborrat, jag tror inte på att idag kan det vara min tur vid platser som fiskas vecka ut och vecka in men som råkar vara ledigt just den dagen jag är ute.

GÖR DET ENKELT
Isfiske är ganska enkelt egentligen, det viktigaste är att presentera betet och låta det göra reklam för sig under en lång tid. Finns gäddan där hugger hon förr eller senare.

Det är lätt att glömma det i detta tidevarv då allting skall göras svårt och komplicerat.



Nu har jag bara en önskan och det är att nästa isfiske dröjer…

tisdag 13 mars 2012

En tvådagars!

Äntligen öppet vatten igen, våra större vattendrag har nu besegrat isen och de första öppna vattnen är åter fiskbara efter en märkligt kort vinter. Ingen är gladare än jag och nu har vi årets hetaste period framför oss och nu pratar jag inte SM-slutspel i ishockey utan fiske på vårgäddan.
Vintermorgon
Det är nu dom skall tas, veckorna fram till leken är de mest intensiva under året och jag skall bränna några semesterdagar framöver allt för att ta tillvara ännu en gäddvår!

Helgen som var blev en övergång från isfiske till mete i öppet vatten.

FLÖTMETE VID FLÄSKÅN
Lördagens pass skedde i ett av mina favoritvatten Fläskån, flötmete med död och levande betesfisk stod på programmet. Alltid när man kastar ut tacklet för första gången snurrar en hel del tankar i huvudet, är gäddorna på plats, står dom kvar på de gamla heta fläckarna, är mothuggsreflexen påkopplad efter några månaders ofrivillig vila?
Det är en sak att smacka i ett ismetemothugg kontra en tolvfotsklinga med 40 meter lina till närmsta gäddtänder.
Det tog en dryg timme innan ett av flötena försvinner, en och en halvmeter under ytan hänger en tvåhektos brax som tydligen passade denna gädda i smaken. Årets första smällfeta metgädda låg två minuter senare i håven. Vågen nådde nästan sex kilo så den gäddan skämdes inte för sig, litet huvud och rund och go mage fördelat på 93 cm.

Nu är det läge att plocka fina vårgäddor
Sedan följde en bra förmiddag, där jag sammanlagt hade sex hugg och fem gäddor kom i land och återutsattes. Så jä...a skönt!

ISMETE PÅ "DEN STORA SJÖN"
Söndagen skulle ägnas åt isfiske på "Den stora Sjön" den som är delad i två halvor, varav den ena halvan mer liknar en schweizerost efter allt borrande och fiskande under vintern. Jag valde halvan med lite fler öar men med lite färre borrhål...

När jag borrat första hålet och var på väg ned med mörten slits linan ur händerna på mig. Gäddan stod precis under iskanten och jag hann inte med, utan mörten släppte ifrån krokarna. Snabbt på med en ny och samma procedur upprepar sig, linan rycks ur mina händer men nu var jag beredd. Jag släppte efter och kunde göra mothugg några sekunder senare och landa dagens första fisk.

De två första timmarna gav en hel del fällningar men ingen gädda över tre kilo och gösen lyste med sin frånvaro. Ändå hade jag satt mig strategiskt runt ett för mig välkänt grund som jag än så länge får ha i fred. Men det är ju bara en tidsfråga innan nån av de många fiskare som inte orkar leta egna platser ockuperat även denna grynna.

På den andra halvan av "Den Stora Sjön" som liknar en schweizerost har de fiskare som gått i bräschen och verkligen letat nya hotspots, sett dom ockuperas av andra fiskare så fort man gjort bra resultat. Det är medaljens baksida med att vilja lite till med sitt fiske. Sålunda så har det kommit upp en hel del fina gösar från fiskare som inte skulle orkat leta dessa platser själva. Rykten går att man till och med åkt runt med bil på sjön och spionerat på dessa "gå i bräschenfiskare" för att se var dom satt!
Åker man båt är det lätt att glida iväg om några såna fiskare närmar sig, vid isfiske blir det lite svårare att sopa spåren efter sig.

Båtfiske i strömmande vatten
Nog gnällt, fisket dör ut efter halvtio och jag får bara två fäll till fram till klockan ett.
Årets sista isgädda var dock av bättre kaliber och när den sträckte ut sig på avkrokningsmattan så nådde den till 102 cm och nästan sju kilo.

fredag 9 mars 2012

Fiskejournalen nr 3 2006

25 november-05 tog jag mitt nuvarande pers på gädda, en av de ytterst få över 14 kilo som fångats i Gästrikland. En best på 121 cm och 14160 gram hade äran att besöka min håv en stund innan hon fick gå tillbaka i det svarta kalla vattnet.

Vi den här tidpunkten hade Fiskejournalen en tävling som hette FoxCup, den största specimentävlingen i Sverige då.
Jag anmälde gäddan efter konstens alla regler både till FoxCup och till Recordfisken. Veckorna gick och hem i brevlådan kom ett flott diplom från Recordfisken. Nu trodde jag att det var detta som skulle bli i uppvaktningsväg.
Men så under ett svinkallt ismetepass i  januari ringer Palle Sköldblom upp mig och vill tala om att jag är vinnare av Omgångens Fisk och även tar hem priset i meteklassen för Recordfisken!
Vi pratade om fångsten och min bakgrund som både fotbollsspelare och fiskare.
Kul att bli uppmärksammad efter många års fiske i våra kärva vatten.

Från FoxCup fick jag ett presentkort på 1000:- som användes till att införskaffa ett nytt gäddmetespö från just Fox.
Recordfiskens pris var ett kanonfint Feederspö som jag oftast använder till abborrefiske och till att meta upp feta betesfiskar till höstarnas gäddmeten!


söndag 4 mars 2012

SPORTLOVSGÄDDOR

I torsdags så tog både frun och jag semester och begav oss ut på sjön för lite ismete med barnen.
Morgonen började i duggregn, men framåt elva så bröt solen fram och vi fick en kanonfin dag.

En dag som denna så blir det inget fiske för mig utan här handlar det om gratisguidning, ett familjepris.
Hanna och David dom hakar på några gånger om året medan Kicki hellre är hemma. Men nu var det äntligen dax att få med henne ut i friska luften...

Hanna hjälper till att isa ur hålen
Men tröttnar snabbt och gör mamma och David sällskap
Jag borrar vidare...







Nu är det ingen av de andra som är någon hardcore fiskare så det blev sovmorgon, jag klev upp halvåtta och började packa och vid åtta släpade sig övriga familjen upp, så här tidigt när man är ledig muttrade Hanna.



Halvtio var alla spöna utplacerade och vi kunde äntligen börja fiska.
Det blev några strönapp här och där utan att någon större gädda ville syna solen.
Men när det var Kickis tur så skulle det visa sig bli andra bullar, gäddan kändes tung och det var fina utlöp från rullen. Kicki drillade galant och dagens största gädda skulle visa sig bli ett nytt prydligt pers. Nu var det ju sju åtta år sedan hon drillade fisk senast så chanserna uppenbarar sig inte dagligen om man säger så.

Hanna fick gädda


David fick gädda

Kicki fick storgädda

Jag fick sköta grillen också...
Vi halvtre bröt vi upp och det var en trött skara som vandrade hemåt mot bilen (inte jag).