GÄDDSPINNFLUGOR VÅRENS VÄRSTING!

Nu är det fjärde våren som jag fiskar med dessa beten. Många ser betet och metoden som ganska tråkig, man kastar ut och vevar in. Ja visst kan det tyckas vara så enkelt men det finns variationer och knep att ta till i detta också.

Det största felet många gör är att man inte låter flugan bli tillräckligt genomblöt innan fisket, allt hår skall vara genomsurt av vatten för att den skall sjunka. Speciellt ABUs spinnflugor har en tendens att hänga kvar i ytvattnet annars.
Men ge det lite tid de första kasten så kommer även dessa att falla genom vattenlagren.

UTRUSTNING
Detta är ett fiske med haspelspö, haspelrulle och tunn flätlina. För att få tillräckliga kastlängder är det optimalt med denna grundutrustning.
Haspelspö skall vara runt 8-9 fot med kastvikter på mellan 20-60 gram. Det får gärna ha en toppig aktion men med bra ryggrad i övrigt. Toppigheten för att kunna piska iväg flugan genom vinden och ryggrad för att kunna lyfta storgäddorna ifrån växtligheten. Ett allt för mjukt spö kan varken registrera huggen eller stå emot trycket ifrån en stor vårmadam.

Håll spöt rakt mot flugan och var koncentrerad under hela inspinningen


Det finns några bra alternativ på marknaden.

Berkley Signa Pike 8,6 fot, 20 - 60 gram som jag själv använder är ett otroligt skönt och bra spö för detta fiske. Tyvärr tillverkas de inte längre.

Andra bra alternativ är:
Savagear Bushwacker XLNT 8,6 fot, 20 – 60 gram
Berkley Skeletor Pro spinning 9 fot, 25 - 70 gram.
BFT Bandit spinning 8 eller 9 fot, 15 – 50 gram.
Dam Calyber spin medium-heavy 8 fot, 28 – 56 gram

Sen finns det ännu flera alternativ och det handlar egentligen bara om tycke och smak.

Haspelrullarna genomgår för närvarande en revolution med nya innovationer och material. De bak bromsade rullarna verkar vara ett minne blott på marknaden och min Okuma Epix Pro från 08 har lite Hedenhös över sig!
Den har bromshjulet bak, som jag tycker är överlägset rent fiskemässigt. Jag har bromsen i botten vid spinnfisket och efter jag dammat i mothugget lättar jag på bromsverkan under drillningen. Att kladda med händerna framför rullen är inte optimalt tycker jag.

Sen hatar jag när rullen ger ifrån sig lina vid mothugget, då skall det vara tokstopp!!!
Man hinner justera bromsen efter mothugget för gäddan drar iväg i sidled eller emot dig, gäddan tvärvänder aldrig efter mothugget och simmar i motsatt riktning, eller hur?

LINA
Det finns bara ett alternativ och det är en flätlina, ingen nylonlina i världen kan matcha flätlinans egenskaper. De få nackdelar som finns är inga nackdelar om du frågar mig. Att den mer eller mindre är helt stum och att linans diameter kan minskas men med bibehållen styrka är den främsta fördelen. Nackdelarna som en del pratar om är att den inte tål nötning så bra, visst kommer den mot sten eller annat vasst ryker den, men vilken nylonlina fixar det?

En gulbrun spinnfluga bryter ytvattnet

Om man tar fisken för hårt är det lätt att dra ur kroken ur mun är nonsens, fäst en våg längst ut på linan, dra ut 20 meter lina och låt din kompis sedan dra så mycket han orkar med spöt.
Den press i kilo som blir längst fram drar definitivt inte ur några krokar ur munnen.
Man blir förvånad över hur pass lite tryck man kan sätta på linänden.

Använd diameter runt 0,15 – 0,17 så får du bra kastlängder och har en god marginal i brottstyrka.
Tänk på att många flätlinor är grövre än vad som anges, det kollar du upp i butiken när du skall spola på ny lina.

TAFS
Jag kör sedan ett par år med titaniumtafs till i princip allt gäddfiske med konstgjorda beten oavsett om det gäller trolling, spinn eller jerk.
Den enda metod jag går över till annan tafs är vid spinnfiske med jiggar då har jag samma material som till gäddmetena, det är en ren kostnadsfråga då man sätter en del beten i bottnen.
Titaniumtafsen väger relativt lite och påverkar inte gången på spinnflugan.
Flourcarbon är inget för mig, de flesta av mina vatten är grumliga och gäddan fattar inte vad som är framför betet.


PLATSER
Först och främst så behöver vi ta reda på vart gäddan finns innan, under och efter leken om du skall nå bra resultat.
Alla pratar sydvända vikar, branter strax utanför lekområdena osv.
Visst är det en bra generell beskrivning.

Men hur många har ett hemmavatten med en vik som är sydvänd, 400 meter lång och 200 meter bred, med vass efter kanten. Inne i viken är det från 3 dm till ca 2 meter djupt vatten, där branten börjar sluttar det ned mot 6 meter…

Ibland ser dom ut så här, här snackar vi skalle!

Nä precis, det vimlar inte av dessa! Alltså måste du applicera förhållandena till ditt vatten. Jag har flera lekvikar som har öppningen mot norr, i åarna räcker det med en inbuktning i en annars rak åsträcka för att gäddan går in och leker.
Det finns leklokaler som kanske bara har ett par honor och ett tiotal hanar i närområdet.
Det kan vara mitt på ett område utan någon struktur ovan vattnet men som har en struktur under som gör att gäddan leker där. I en sjö jag fiskar i finns ett grundområde en bit ut i vattnet, på sommaren växer det massor av gräs som nästan når upp till ytan. I detta fjolårsgräs trivs gäddorna och de leker gärna där.

Att fiska med spinnfluga innebär att jag fiskar på max tre meters djup. För lekbranterna utanför finns det bättre drag.


TAKTIK
Jag ankrar alltid under förleksfisket, de dagar du har en drift som är anpassad efter den låga fart du behöver spinna in är lätträknade. Med ankrad båt får du större precision i kasten, du kan gå ned i tempo och ändå ha bra kontroll. Hittar du gäddan finns det fler i omedelbar närhet, gäddan går gärna tillsammans under våren.

En grövre gädda har simmat in i fjolårsgräset...

I helgen som gick så fiskade Göran och jag under fyra timmar i en mindre lekvik. Resultatet blev 48 gäddor och ett tjugotal tappade. Vi flyttade oss en kastlängd och ankrade om kanske 7-8 gånger under dessa timmar. Nu hade lite tur att vi fick fisk redan på första ankringen, många gånger behöver man leta efter gäddan.
Utgångspunkten är att ankra ca 40 meter utanför närmsta vass, jag kastar både in mot denna och ut mot mitten av viken.





I början så här efter islossning går gäddan överallt för att vid varmare vatten söka sig allt närmare och in i vassen. Så länge temperaturen i vattnet är under 7 grader är det lugnt. Blir det varmare börjar många gäddor att leka, inte alla för ofta dröjer de största kvar och inväntar ännu stabilare temperaturer.

TRE MODELLER
Det finns idag tre modeller av spinnflugan i sportfiskebutikerna som jag använder. Alla med sina fördelar och nackdelar.

I-Fish spinnfluga
Min personliga favorit som finns i flera färgvarianter och med sina 25cm är en riktig godbit.
Jag kastar den uppemot 40 meter i medvind, ca 25 m normalt och den har en fin pulsering i vattnet. Den fiskar effektivast från ca 0.6 – 2.5 meters djup.
Den har ett häng som gör att på över två meters djup så kan du meta in den, spinnstopp på 15 sekunder är inga problem. I grundare vatten får du ha lite kortare spinnstopp.
Motvindskast är ingen het grej för I-Fishen den tar mycket luft och det blir korta kast.

Personbästat på spinnfluga 9,34 kg, tog på en papegojfärgad I-Fish den 24 april 2010.

I-Fishen är min personliga favorit, mycket hår och rörelse som få gäddor kan motstå

ABU spinnfluga
Den är den minsta flugan i gänget, ca 20 cm lång och den når ca 20 gram i vått tillstånd. Den är mycket lättkastad, om du snärtar iväg den kan du nå upp till 50 meter i medvind. Den är också enklare att få fram i motvind.

Många ger lätt upp med ABU;s fluga, den sjunker otroligt långsamt och ligger högre i vattnet. När jag har djup på under 1,5 meter är den svårslagen då den kan hänga i vattnet otroligt länge innan den når bottnen. Jag fiskar med ABU;s fluga från ca 0,2 – 1,5 meters djup.
Sedan är den mindre storleken till sin fördel ju närmare lek vi kommer. Då kan de andra flugorna vara lite för stora. Flugan är bunden utan krusiduller med en eller två färgkombinationer, jag trivs bäst med den gulsvarta och orangea.

ABU spinnflugor är lite mindre och är ruggigt effektiva på riktigt grunt vatten

Westin Monsterfly
Ser lite mysko ut i första anblicken men sitt groteskt stora epoxyhuvud. Den här flugan är den klart tyngsta i sammanhanget ca 50 gram blöt och jobbar man mycket med denna fluga krävs det ett styvare spö.

Westins Monsterfly fiskar jag på djupare vatten mellan 1 – 3 meter och gärna lite senare på våren. Huvudets tyngd gör att den doppar huvudet vid spinnstopp och sjunker snabbare än övriga flugor. Man jiggar fram den i vattnet så den tar sig fram upp och ned.
Den har tjock kropp bakom huvudet medans svansarna är tunnare och rör sig mindre än de andra flugornas.
Blå eller papegojfärgade har fiskat bra för mig.

Westin Monsterfly med sin stora skalle som gör att de sjunker snabbare och kan fiskas på djupare vatten

Nackdelar
Det är en tuff miljö som flugan skall vistas i, kallt vatten gäddmunnar fulla med vassa tänder. Flugorna slits ut och efter ca 40 gäddor så är mycket av håret borta. Efter varje tur så hänger jag upp flugorna på tork. Sedan kontrollerar jag dessa om limningen släppt någonstans för det gör det efter ett tag. Då limmar jag med snabblim.

Kast i motvind är ingen hit, flugan tar vind och det blir korta kast. För att kompensera det så ankrar du upp så du har vinden med dig, men det kan bli på bekostnad av att din placering inte blir optimal.

Huvudet på en Westin Monsterfly

Jämfört med huvudet på en I-Fish

Jag skulle inte vilja vara utan dessa beten och de har gett och kommer att ge mig högtidsstunder i båten.
Kör hårt så in i ”vassen!!!