Isfisket över för denna gång!

Äntligen får man väl ändå säga, då fiske i öppet vatten är att föredra. Men isfisket gör att man orkar stå ut med vintern. Något som jag personligen får svårare och svårare med för varje år som går.

Isarna la sig sent i december och det var väl först efter nyår som de kändes säkra att vistas ensam på.
Årets vinter blir svårslagen vad det gäller fina isar, lite snö och behagliga temperaturer.

Jag har betydligt mindre tid att fiska i år och tanken var att det skulle bli få ispass och spara på både tillfällen och krut till vårfisket, dvs den tid som väntar oss nu.

Februarimorgon 2012

SJU ISPASS
Första passet blankade jag men den platsen är svårfiskad även i öppet vatten. Men det går grov fisk där så taktiskt var det rätt plats. Vi får bomba den några gånger nu istället, för där luktar det flottgädda!

Nästa pass lades på ett favvisvatten som gett mig många fina gäddor de senaste åren så även denna gång. En magisk dag med nio gäddor, varav sex stycken var över 4 kilo. Jag toppade dagen med en fin madam på 108 cm och 8,16 kg.

Största ismetegäddan denna säsong

 Sedan blev det tre pass i rad på nya vatten, att reka och utröna om det finns potential är en del av att bli en framgångsrik gäddfiskare. Första platsen gav ett enda hugg men den gäddan skvallrade om bättre tider, då den var på över sju kilo fördelat på en extremt kort kropp. Dit återvänder vi senare i vår!

De två övriga passen gav mig lite huvudbry, det blev fisk men ingen större, det var sega dagar men vi får definitivt inte döma ut detta vatten, utan vi återkommer.
Sista ispasset lades i ”Den stora sjön” som levererade i vanlig ordning, många gäddor och bra fiske överlag. Inga nyheter därifrån.


STANNAT AV
Känslan efter årets vintersäsong är att i materialväg så kommer man inte så mycket längre. Annars har man för varje år hittat nya vinklar på både utrustning och fisket.
Nu har jag isfiskat med spön sedan slutet av 90-talet. Hela processen med hur spöna skulle se ut från början då man fick modda dessa själva, till hur man monterar ut spöna idag för bästa synlighet och funktion. Det har jag tagit mig igenom och känner mig klar på den fronten.
Vippor, bjällror, tingeltangel på tafsarna, krokstorlek, tafsmaterial, beten i alla dess former.
Fiskedjup, pelagiskt fiske, grundfiske osv.
Där är jag nöjd för det viktigaste vid isfisket är dess enkelhet.

Första vintrarna bar man allting och det blev en fysisk utmaning med fisket. Sedan byggde jag en egen ismetepulka 2003 som öppnade upp möjligheten att nå platser på öppna fjärdarna betydligt enklare. Alltså flyttades fisket ut på djupet och man lämnade vikar och vassar. Det var längre ingen match att promenera två kilometer ut på isen.

Oborrat och ensam är det som gäller

Under flera år satt man ensam ute på dessa platser, men de tre - fyra senaste åren har jag fått sällskap. Flera har upptäckt att fisket är riktigt bra på dessa platser. Som svar på detta så har jag återvänt till vikarna och grundvattensfiske igen. Nu sitter jag själv igen inne i dessa vassar och vikar. Fisket är lika bra där som på 90-talet.

Jag vill fiska där det är oborrat, jag tror inte på att idag kan det vara min tur vid platser som fiskas vecka ut och vecka in men som råkar vara ledigt just den dagen jag är ute.

GÖR DET ENKELT
Isfiske är ganska enkelt egentligen, det viktigaste är att presentera betet och låta det göra reklam för sig under en lång tid. Finns gäddan där hugger hon förr eller senare.

Det är lätt att glömma det i detta tidevarv då allting skall göras svårt och komplicerat.



Nu har jag bara en önskan och det är att nästa isfiske dröjer…