Summa sidvisningar

onsdag 19 januari 2011

LAKEN I STÖTEN !

LAKFISKE


Några vinterkvällar varje år så smyger jag ner till de inre delarna av Gävle skärgård för lite lakfiske. En fisk som är en av de finaste vi har vi våra vatten, denna marmorerade skönhet som lever undanskymd från det vanliga fisket.
Den hugger ytterst sällan under spinnfiske eller trolling men under bottenmete så finns chansen att få ett exemplar även under sommaren.

Spö och stolsryggsäck

Annars är det en utpräglad kallvattenfisk som nu under januari närmar sig sina lekområden. Att hitta de platserna är en förutsättning för att lyckas med sitt lakfiske.
För med ett pimpelspö och ett skeddrag agnat med en sillbit så tar det tid att leta efter laken. Fråga dig fram hos andra fiskare om tips på tänkbara platser, det var så jag kom i kontakt med lakfisket.

Personbästat ligger på 4825 gram, en ruggigt fet romstinn lake, från 7 januari 1996. Under mitten på 90-talet var det lättare att få grov lake och exemplar över 3 kilo fick man var och varannan kväll.
Sedan kom en rejäl dipp både lokalt och i övriga Sverige vilket ledde till att Storfiskregistreringen sänkte vikten från 4.5kg till dagens 4.0kg.
Själv märkte man det genom att det blev betydligt svårare att få större lakar och det blev längre mellan huggen. Men nu verkar vikterna vara på väg uppåt igen efter några svaga år. När lakfisket var som mest populärt i Gävle kunde vi vara 10-15 fiskare ute på isen men idag är man själv igen.


TEKNIK

Jag använder ett kort pimpelspö med en liten mulitrulle, jag vill gärna drilla fisken istället för att hala upp den med händerna. Jag kör med flätlina för att verkligen känna huggen ordentligt. Skeddraget är på ca 35 gram och ger bra respons ner till ca 6 meters djup, djupare fiskar inte jag på mina laklokaler.

På ena sidan har jag limmat dit lysmassa som pimpelfiskarna använder, jag har enbart använt detta drag under alla år och det funkar riktigt bra. Under skeddraget har jag en kort ståltafs på ca 7-8 cm och längst fram en enkelkrok strl 1/0.

Som bete använder jag strömmingsfilé, ett enkelt och effektivt bete. Men jag har även använt laxbitar och det är ett höjdarbete, dock lite dyrare…
Laxbitarna sitter fast rejält på kroken så det gäller att krokspetsen verkligen är fri.
Strömming på en enkelkrok, tafsen är ca 8-10 cm. Skeddraget är stylat med lysmassa på ena sidan

Här finns läge att exprimentera ordentligt både vad det gäller beten och mäskning då jag är övertygad om att det kan vara skillnaden mellan framgång och motgång många kvällar.

Jag börjar med att släppa ned draget till bottnen, draget vill gärna fladdra iväg åt sidan och då drar jag sakta skeddraget mot mitten av hålet. Sedan dunkar jag betet i botten 10-12 gånger för att sedan hålla still en stund, detta upprepar jag två-tre gånger för att verkligen laken skall båda höra och känna att nåt är på gång.

Efter den proceduren så lugnar jag ner mig, blandar tre-fyra dunkningar bottnen med att långsamt lyfta draget så enbart strömmingen fladdrar på bottnen. Sedan håller jag still i minst 10-15 sekunder så laken skall våga sig fram och hugga.
Det är inte absolut nödvändigt att ha bete precis på bottnen utan ibland hugger laken en bit upp också.

En annan teknik som är bra ibland när laken vill ha det lite lugnare är att som vanligt dunka i botten men sen låter man skeddraget lägga sig på botten och därifrån lyfter jag skeddraget upp och ned så det pulserar fram tryckvågor, denna metod funkar enbart med flätlina för du måste verkligen känna minsta rörelse. Draget skall alltså inte upp från botten utan nedre delen av skeddraget skall alltid ha bottenkontakt. Håll sedan still så kommer du att känna dragningar i linan när laken är framme.

För att optimera känslan vid hugg så har jag pekfingret på linan framför rullen, på så sätt känner jag minsta nafs, visst det kan bli kallt men en åkarbrasa lite då och då håller fingrarna varma.


Pekfingret på linan optimerar känsligheten
 I början på säsongen så föredrar laken lite lugnare aktivitet men ju senare vi kommer fram i årstiden så vill den ha livligare pimpling.
Jag fiskar från mitten av december till början av mars beroende på isläget.


HUR OFTA SKALL MAN BYTA HÅL?
Jag sitter ca 20 minuter och har jag inte haft någon kontakt under den tiden byter jag och borrar nytt hål, jag flyttar mig några meter då laken finns på ett begränsat område. Hittar man vandringsstråket så kan man dra flera lakar ur samma hål och då sitter jag naturligtvis längre.

Har ett hål gett fisk men det slutat nappa kan man med fördel gå tillbaka till det hålet senare.
Man blir förvånad hur några få meter kan göra skillnad i utdelning så korta förflyttningar kan ge utdelning.
Jag fiskar på sand eller stenbottnen och dom hårda fläckarna ger också bra resonans vid det upprepade dunkningarna man använder sig av.


KVÄLLS ELLER DAGSFISKE?
Lakfiske för mig är ett skönt avbrott under några vinterkvällar och jag fiskar typ mellan 18-22 som längst, dessa timmar räcker bra för mig.
Den enda erfarenhet av fiske i dagsljus är när man kommit igång lite tidigare under februarikvällarna, det nappar då också, så visst tror jag dagfiske skulle fungera precis som vid gösfiske.
Härlig lake från gårdagens fiske, 31110 gram som högg efter blott tio minuters fiske!


LYCKA TILL!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar