TIDEN RÄCKER INTE TILL!

ALLT SKALL HINNAS MED I APRIL-MAJ!
Hjälp, tiden rusar förbi en och mina fiskepass kastas in mellan träningar, möten, arbeten och andra uppdrag. Allt skall hinnas med och sömnen blir verkligen lidande.

För att kunna fiska överhuvudtaget krävs väckning före 05.00 och att man är hemma vid lunch innan nästa aktivitet. Denna vecka har man suttit hålögd, med mörka påsar under ögonen och försökt hålla sig upprätt tills dagens slut.

McTailen där den skall vara, i käften!

Jag fortsätter med mina fyror och femmor ett tag till...

SKAPLIGT FISKE TROTS ALLT
Vårfisket vet vi ju alla att det är höga toppar och djupa dalar, det gäller att pricka rätt oavsett om du spinnfiskar i lekvikar, trollingfiskar pelagiskt eller flötmetar i rinnande vatten och i insjöar.
De som nött på ute i havsbandet har haft det riktigt svårt enligt det jag har hört och insjögäddorna hittar man inte.
Där är det nog för tidigt för att de större gått in i vikarna utan de står kvar nånstans ute på djupet. Hon inväntar rätt lektemperatur och är svår att locka till hugg.




SÖNDAG DEN 28 APRIL
Jag hade siktet inställt på en lekvik som kanske inte ännu är på topp. Men jag misstänkte att det skulle finnas bättre exemplar på väg in och dessa skulle vi gensjuta i första branten med våra beten.
Göran var åter med i racet och vi gnuggade på bra i den härliga morgonsolen. Men fisket var segt och den obefintliga vinden gjorde att ingen gädda vågade hugga eller ens följa betet. Var vi på rätt plats?

Tre timmars fiske hade inte gett något när jag i det 347 kastet kände hur det gungade till i en dragning, spöt är på väg ur mina händer innan jag nyper åt och trycker upp fisken i ytan. Hon går stadigt i sidled och jag ser bara tafsen sticka ut genom munnen. Som vanligt under vårsfisket så är kampen över ganska snart och en fin sexkilos som svalt min McMy rejält lyfts in över relingen.

Skönt, då finns de här i alla fall då.

McMy och McTailen levererade igen

Timmen senare kommer nästa hugg och scenariot är samma, precis efter en dragning gungar det till och hon sitter där, gäddan går även den stadigt i sidled och det gäller bara att hålla emot. Återigen är det bara tafsen som syns och en lite tunnare madam får friheten åter.

4 TIMMAR IGEN UTAN HUGG
Sedan handlar dagen om att ankra, kasta, ankra om, kasta, ankra om och åter kasta. Inget händer och det börjar bli slitigt för ryggen. Vi tar en välbehövlig paus innan eftermiddagsfisket sätter igång.

Efter ett otaligt antal ankringar så hittar vi några gäddor långt in i vassen där en öppning fanns, vi kastar om vartannat och vi har 6-7 hugg under en halvtimme och Göran kan äntligen spräcka nollan med en femma på kontot.

Jag drar tre till ganska snabbt och ingen väger under tre kilo, så det är ok storlek.
Sen dör det ut igen och vi börjar tänka på att avsluta dagen då vinden piskar på ordentligt och ankaret har svårt att få fäste i den mjuka bottnen.

Vi gör en sista förflyttning och lägger oss på läsidan, ivriga att få iväg första kastet gör att vi hamnar en meter mellan varandra när dragen slår ned. Jag vevar på och Göran gör detsamma, men han drar till med ett rappt mothugg nästan direkt och han säger inte mycket efter det.
- Behövs håven frågar jag, hmmm mumlar, han.

Kunnat vara min...

Visst är det en fin bit som simmar förbi och under båten, men wobbler sitter som ett munspel fast förankrat och utan problem går hon över håvkanten och in i nätet.

Visst, en grann gädda som mäts till 107cm och vågen visar en bit över åtta.

Vi avslutar fisket och packar ihop, vi beger oss hemåt och kan summera ännu en dag närmare tian.