Summa sidvisningar

fredag 26 november 2010

Från angling till ismete III


Mört, ispulka och borr.
Efter den första ismeteboomen så vaknade även tillverkarna upp och insåg att här fanns pengar att tjäna. Ismetespön, rullar, hållare mm kom ut i butikerna i början av 2000-talet.
Normark var tidigt ute med sitt klassiska Red Pilk spö som bänt upp många tior varje vinter. Ett spö som håller ännu även om det kommit många som är bättre.

Men den viktigaste förändringen blev sedan man gjorde en egen ispulka, med den så ökade man radien betänkligt och allt har blivit så otroligt mycket lättare. Spön, isborr, mörthink, stol och alla vippor mm får plats. Det som återstår i ryggsäcken är extrakläder och mat för dagen.

Fortfarande är det så att de flesta har egna lösningar på pulkor, vippor, tafsar, spöställningar och hur linan fästs på vippan.

Jag kör enklast möjligt med ca 40 cm tafs med två trekrokar i strl 4, tafsen är på antingen 20 eller 28 pound. Ovanför har jag kulbly på ca 7 gram, kulblyt sitter ovanför en knuten flötesstopp, då kan jag enkelt justera avståndet till betet upp eller ner på linan. Ibland kan blyt sitta 1,5 meter ovanför om man vill att mörten skall visa sig ordentligt. Blyet närmare tafsen hämmar och lockar ibland bättre, prova dig fram.

När jag skall fästa linan på vippan så snurrar jag linan några varv och skapar en ögla som jag hänger upp. Den är tillräckligt känslig/okänslig.
Spöt lutar jag mot spöstället och längst bak petar jag in handtaget i en stor klämma från typ Biltema. Enkelt och effektivt!


Biltemaklämman håller upp spöt från snön.

Personbästa, 9,44 kg 111cm

Ser man till antalet tillfällen man isfiskar kontra utdelningen så vågar jag påstå att vintern är den absolut bästa tiden för att få storgäddor, dvs de över 8 kilo. Men jag har ännu inte klivit över tiokilosstrecket, 9.44kg är personbästat än så länge från isen.

Det negativa är att man faktiskt är slav under vädret, det får inte vara för kallt och snömängden på isen avgör också hur bra man kan fiska. Fjolåret blev öken då vi hade riktigt, riktigt kallt från början av december till början av mars!

Tyvärr har denna vinter börjat ännu sämre...

tisdag 23 november 2010

Från angling till ismete II

Från det att farfar lärt upp mig hur man bla anglar så väcktes egna tankar och ideér på hur man skulle kunna förbättra oddsen att fånga flera och större gäddor. Jag började 1983 att prenumerera på FiskeJournalen som var dåtidens "Fiskefeber". Allt nytt som hände på gäddfronten, allt nytänkande som sportfiskarna ruvade på skrevs det informativa artiklar om i FJ. Leif Engström, bröderna Persson, Team Saida, Hans Nordin, Per "PN Norrman, Jörgen Larsson mfl skrev och inspirerade en fjunig tonåring som mig.

Gäddan har nappat, redo för mothugg!

 Man började göra egna wobblers, trollingfiska med magnumwobblers, gäddmeta och man började konvertera angeldonen. Det man först gjorde var att plocka bort den stora och otympliga angelkroken och ersätta den med en mindre trekrok, direkt så såg man att mörten rörde sig bättre och den levde längre. Gäddorna gillade det! 
Skall bara fixa till mössan...

Det blev ett par issäsonger med den varianten innan Jörgen Larsson skrev om ismete med egna hemmagjorda korta spön i ett vinternummer av FJ, WOW!
Det blev till att kapa några gamla glasfiberspön som stått och samlat damm, även ett UL-spö fick duga de första säsongerna. Det blev ett blandfiske med några konverterade angeldon och ett par tre spön.
Men det var ett större företag att få med sig allting ut på isen, allt skulle bäras flera hundra meter, mörthink, spön, isborr och ryggsäck. En egen ispulka kunde jag inte ens föreställa mig i fantasin...

Men väl ute på sjön så blev fisket effektivare och det var betydligt roligare att drilla med spö och rulle istället för att hala in gädda med händerna.
Medelvikten ökade fler och grövre gäddor fick syna isen.
Jag körde med enklaste tänkbara tackel, 30 cm tafs ifrån ABU där jag satt en trekrok i beteshaken, simpelt med dagens mått grovt och inte speciellt iögonfallande, men det funkade.

Ovanpå detta klämde jag fast ett par tre stora blyhagel, små kulblyn fanns inte att få tag på.
Jag körde utan knallkork eller pinglor så man var tvungen att kolla donen ideligen så man inte missade något napp.

Med UL-spöt blev det roliga drillningar





En kort och tjock fyrakilos





tisdag 16 november 2010

Från angling till ismete

När jag växte upp i slutet av 70 och början av 80-talet så var min farfar Sture en riktig isfiskare, han var ute flera dagar i veckan sedan han blev pensionär.

Både pimpelfiske efter abborre eller angling efter gädda gällde. Allt som synade isen skulle också hem till frysen, vilket var en vanlig inställning på den tiden och inget som jag reflekterade över då. Det var vanligt med insjöfisk på matbordet både en och två gånger i veckan.

Visst fiskade han på sommaren också men på något sätt så lockade isen och det frusna landskapet fram jägaren i honom.


När det ljusnade skulle donen vara klara!
När det gällde angling så var det hemgjorda angeldon som gällde, allt som inte kostade pengar eller som kunde sparas in på det magra pensionskontot var välkommet. Isbill, ja man slog upp isen på den tiden, visst 10-20 cm is var väl ok att hugga upp, men under senvintern då isarna var en halvmeter tjocka då var man inte kaxig efter några hål. För det var många hål skulle fixas, minst femton don skulle ut och allt skulle vara klart innan det ljusnat, det var en dödssynd om man inte var klar i tid.

Så 03.00 var väckarklockan på och som tioåring var det ruskigt spännande att kliva upp och göra gröt, koka kaffe och choklad, sedan i och ur bilen vid någon mörk skogsväg för att sedan gå genom skogen och ut på isen. Mörten hade farfar i en gammal rostfri mjölkhink, donen i ryggsäcken och isbillen över axeln för den fick absolut inte bli skämd, ett gammalt läderstycke var lindat runt eggen som jag tror var från en nedlagd älg.

Vi fiskade ALLTID i samma vik, satte donen på samma avstånd från vassen som han alltid gjort och som hans pappa säkert hade gjort och blivit upplärd, här snackar vi tradition.
Vi skulle alltså sätt ut donen på samma platser som min farfars, farfar gjorde i slutet på 1800-talet!

Vippan kunde vikas runt och det blev enkelt att lägga den i ryggsäcken
Angeldonen som vi använde var ganska korta vid foten så dom kunde vara svåra att se när det var djup snö. Konstruktionen som var för vippan var genialisk, ett stycke läder som var fastnitad på ena sidan, i den stack man ner vippan och man kunde justera avståndet på vippan allt efter storlek på betesfisken, en liten fisk så stack man ned vippan ca 1 cm, men en större fisk så flyttade man ner den några cm till. Än idag finns ingen bättre lösning utan man får använda olika styva vippor istället.
Vippan kunde flyttas upp eller ned beroende på betesfiskens storlek och på så sätt undvika blindfäll, genialt.
 Angelkroken är ju ett kapitel för sig, den V-formade kroken är gjord för att stickas in under skinnet från stjärten och en bit fram på mörtkroppen, man skulle vid hugg vänta till gäddan dragit ut lina för att stanna och vända på mörten. När den sedan gick igen skulle man dra till ordentligt, det gällde att ha sträckt lina hela tiden för att kroken skulle behålla sitt fäste.
 Var gäddan stor så gällde det att släppa efter och hade man inte koll på linan som låg på isen var det lätt hänt att man klev på den. Men mest blev det smågäddor och fisket var bra i början på vintern för att sedan bli sämre och sämre ju längre vintern gick. När sedan våren gjorde intåg så blev det bättre återigen.
Idag vet man ju varför då gäddan gärna går in grunt under första isen för att sedan åter gå ut på djupet, när sedan våren närmade sig så drog man sig åter till grunda vikar i väntan på leken.

Farfar Sture i badtagen, foto från slutet av 30-talet!
Farfar lever inte längre han gick bort 1987 men det var verkligen spännande att var med honom ut på fiske, varje dag var ett äventyr!

söndag 14 november 2010

Gäddmete i rinnande vatten!



Det var länge sedan det blev ett metepass efter gädda i rinnande vatten. Efter veckans kallras så tog jag upp båten på land. Det i kombination med massor att göra så kunde jag ändå smita iväg för lite gäddmete idag på förmiddan.
Snart är det vinter
Vattnet var idag endast 0.6 grader...


På våren kan man få uppåt 10 gäddor på mete innan leken en förmiddag, men höstfisket så här sent i åarna kan vara en seg historia, så också idag. Det blev två napp och en landan tvåkilosgädda.

Skönt ändå att sitta och filosofera lite med en kopp kaffe samtidigt som flötena snurrar runt i höljorna.
Ni ser Pohlman ut att ge mig lite plusgrader resten av veckan och det kan bli en båttur till i höst, en av polarna var på sjön idag och han hade en gädda på 7,36 i båten på förmiddan, en del har det andra inte!

tisdag 9 november 2010

Wobblerna som levererat i höst

Vinden viner utanför fönstret och snön faller lodrätt och vågrätt, snart har vi en decimeter nysnö på marken.
Trollingfiske efter gädda känns långt borta för tillfället.

Det har blivit sju fisketurer i höst så här långt och 63 gäddor i båten som vänt, dvs i snitt 9 gäddor per tillfälle. Ganska bra dagsfacit och på trollingfiske så brukar jag ligga på en gädda i timmen i snitt. Vid spinnfiske kan man ju plocka många på kort tid om man hittar fläckarna medans trollingfisket bedrivs på större områden.
Nitton av dessa har tyngt vågen över 4 kilo med en 8,22 gädda som toppfisk.

I ÅR HAR WOBBLERNA LEVERERAT
Det som skiljt sig från de senaste höstarna är att wobblerna har levererat betydligt bättre än de levande betena. Som ni läst på bloggen så kombinerar jag levande beten med wobblers eller jiggar under trollingfisket. När jag fångat stor betesfisk, gärna uppåt 7-8 hg så har dessa haft en makalös förmåga att locka storgäddan till hugg. Men inte i höst, endast två gäddor över 4 kilo har valt en trollad mört före någon wobbler.
I söndags tappade jag dock en best på levande mört men det har visst hört till undantagen i år.
Septembergädda föll för en klassiker Westins Jätte blå

De wobbler som levererat bäst är en gammal trotjänare Westins Jätte som går och går och går och ja ni vet, ett helt otroligt bra gäddbete. Bäst har en gammal grönsvart gått men även den klassiska blåa färgen har gett fisk.
Butchen som blev en klar favorit direkt när den kom och har även i höst fiskat bra, blå-silver och firetiger dominerar.

 
Zalten har jag gett mer tid i vattnet nu i höst och en gulgrön flytande i största modellen har visat sig lockande.
Men fortfarande har denna modell inte gett någon över 8 kilo men det är väl bara en tidsfråga egentligen.

Strike Pro Giant finns både i en grund och en djupgående variant och båda har sin plats i vattnet, den grundgående dyker till ca 3,5 meter och den djupgående ner till dryga 7 meter. Vill man ha ett mellanting så sågar man bort lite grannn på den djupgående och du får en dräpare som wobblar sig ner på ca 5 meters djup, alltså mitt emellan de båda originalvarianterna.

Rapala SSR i moddad variant krossar det mesta vissa dagar och mina svävande varianter rör sig runt 3,5 meter och när gäddan är aktiv så smäller hon gärna på en sådan.

söndag 7 november 2010

Trög dag i solen!

Fem minusgrader på morgonen och is inne i hamnen men inte värre än att det gick att krossa isen med båten. Väl ute på sjön så blåste det svaga västliga till nordvästliga vindar och solen kom upp över horisonten på en molnfri himmel.

Igår var det nymåne och jag har inte haft bra fiske efter de stora gäddorna under denna period, märkligt då många tycker/har bra fiske under nymåneperioden.
Men av drygt 500 bokförda gäddor över 4 kilo visar det sig att fisket på större gäddda, så är dagarna innan och efter nymåne inte bra.
Av dryga 100 över 8 kilo så är det knappt ett tiotal som är fångade under denna period! ( Tre dagar innan nymåne och tre dagar efter nymåne ).

7080 gram, 101cm på en WJ!
Men idag så kunde jag ändå bärga en bättre gädda under förmiddagen, första hugget kom efter tre timmars fiske och det var en Westins Jätte i grönsvart färg som lockade en 101cm lång madam. Vågen kom knappt över sjukilosstrecket, 7080 gram.

Efter det hade jag lite fler napp och det kom gädda i båten lite då och då utan att för den skull vara riktigt bra.

Vid kvart i två så kom äntligen hugget med stort G, en grövre gädda hade gapat över min trollade mört och spötoppen böjde sig ner mot vattenytan men eftersom jag körde upp mot vinden så gled jag neråt gäddan när jag drillade den. Den gick tungt och bökade efter bottnen på sju meter och den här var en riktigt stabil fisk. Jag pressade upp den och kunde ta meter för meter, precis när jag såg blyt på linan som sitter två meter upp på linan så släpper krokarna sitt fäste och tafsen flyger rätt upp i luften...Så jävla bittert, jag tappade en riktig bit under ett ispass i vintras och nu fick jag årets andra chans på en potentiell tia och bränner chansen igen!
Tungt, tungt men jag ger mig inte, snart kommer min tionde tia i dessa skitvatten!

Jag bröt upp vid 14-tiden då båten skulle upp och säsongsavslutningen på fotbollsallsvenskan väntade.

Som jag skrev tidigare i bloggen så väntar nu kallt väder några dagar men vi hoppas att Pohlman kommer med lite sydvindar och plusgrader igen så man kan komma ut ett par gånger till.

Åtta gäddor blev det med 7,08 - 4,07 - 4,05 som toppar.

lördag 6 november 2010

Snart är det is igen

Ja nu är vi framme i början på november och det har varit en kall höst ända sedan oktober, vilket gjort att insjöarna håller lägre temperatur än vanligt vid denna årstid. Lägg sedan på de kalla nätterna som varit så är snart våra sjöar islagda och därmed kan vi göra bokslut för båtfisket.
Det man hoppas på är att det kommer upp sydliga vindar och mulet väder så att utstrålningen inte blir så stor på nätterna.

Jag har en permanent båtplats för min storbåt på Storsjön och imorgon blir det fiske och uppdragning på trailern efteråt. Dock så vinterkonserverar jag inte grejorna då jag hoppas på lite mildare väder igen.

När brukar då insjöarna lägga sig i våra trakter, ja SMHI har gjort mätningar i många av våra insjöar sedan slutet av 1870-talet!

Det visar sig att Storsjön i medeltal lägger sig den 24/11 varje höst. Den tidigaste isläggningen genom tiderna skedde den 17/10 - 55  och den senaste var den 4/1 - 37.
Isen ligger ca 152 dagar/vinter.

När sköljer den, ja i medeltal den 26/4. Den tidigaste sköljningen var den 30/3 - 38 och
den senaste 22/5 - 17.
Vilken vår, att ha is liggandes till slutet av maj, otroligt.

Jag pressar mig varje höst för att komma ut så sent som möjligt för så länge det är öppet vatten har man ju ett fantastiskt fiske efter gäddan, det kan inte bli för kallt!
Rekordet för mig i en insjö är en tur den 10/12 - 06 då jag i minus 4 trollade med levande betesfisk och fick flera fina gäddor.
Ifjol var det en "bra" höst och sista turen med båt skedde den 28/11.
Snart är det is igen...
De rinnande vattnen brukar kunna hålla sig öppna i alla fall en bra bit in i december så åfiske eller Dalälven och havet är bra alternativ för att förlänga spöfisket.



Återkommer med rapport.

måndag 1 november 2010

Många gäddor, en större!

Förra helgen låg man nedbäddad i hög feber och ont i hela kroppen, fiske var inte att tänka på. Så igår var man rejält laddad eftersom expeditionen för 14 dagar sedan blev mycket fiskfattig. Fan, hela oktober har gått och en sexa som toppfisk, har jag nånsin haft sämre toppfisk i oktober? Visst fyra meterfiskar har det blivit med gårdagens fiske.

Det var måttliga sydväst vindar och en skön morgon, jag hade grejorna ute redan innan ljuset kom och mycket riktigt så fort det blev jaktljus så small första gäddan på, en Butch i gulgrönflour 21 cm blev morgonens räddning. Den levererade bra i ett par timmar.

Men mycket smått, proppellergäddorna avlöste varandra innan jag äntligen fick ett bättre hugg. Spöt i högra hållaren bockade djupt, djupt och innan första knycket hann jag misstänka botten då jag gled förbi ett större grund. Gäddan gick och bökade tungt efter bottnen innan jag pressade upp henne i ytan, endast en trekrok satt längst fram i munnen och vid håvningen så lossade wobblern! Ibland har man tur...

105 cm och 8,22 kg visade vägning och mätning innan hon fick friheten åter, betet en gammal Westins Jätte i grönsvart färg.
Snö kan vara bra...
Fisket var stadigt bra fram till 14-tiden då det blev tvärstopp och de sista två timmarna gav ingenting, märkligt då ljuset fortfarande var bra med växlande molnighet och måttliga vindar. Men så blev det.

16 gäddor och 8,22 - 6,24 - 5,51 - 5,13 blev toppfiskarna.